Det var full fart i snickeriet. Josef och alla hans bröder var på gång med att timra och slöjda. Det var kärror och bord. Det var skålar och ämbar. Man hade jättemycket att göra och affärerna flöt på bra.

”Vad är det med Josef”, sa bröderna till varandra. ”Han verkar grubbla och ser riktigt nedstämd ut”. Josef såg ut som om han hade sålt smöret och tappat pengarna, man kunde inte tro att han snart skulle gifta sig. ”Ryck upp dig Josef, du har ju världens finaste flickvän – Vad är det med dig?” Josef kastade träklubban och stämjärnet och rusade ut. ”Jag måste få luft, jag måste få tänka. Gud, du som skapat mig ge mig en lösning”

Josef tänkte på vad Maria berättat; Det började chockartat, ”Josef, jag är med barn”. ”Vad säger du??”. ”Lyssna Josef: För ett tag sedan kom det en ljusklädd man på besök, Hela rummet lystes upp av hans närvaro. Han sa till mig att jag skulle bli med barn utan att ha varit med någon man och att det barn som jag får skall kallas Guds son.” Josef bara stirrade på henne, hon sträckte ut sin hand mot Josef men han värjde sig och sa; ” Det är bara för mycket Maria. Jag måste få tänka.”

Här satt han nu på sängkanten och visste varken ut heller in. Han hade vandrat omkring hela eftermiddagen och kvällen med en förhoppning att bli så trött att han skulle kunna sova. Men icke – sömnen ville inte komma och inga bra lösningar heller. Han älskade ju Maria och hade varit helt övertygad om att de skulle få ett fantastiskt liv tillsammans. Och nu – det fanns bara en sak att göra. En hemlig skilsmässa, en separation som var så skonsam som möjligt för Maria. Han älskade ju henne trots allt.

Josef somnade och i sin oroliga sömn hörde han någon som ropade på honom. ”Josef”.

Josef vaknade med ett ryck och satte sig upp. Där stod en stor man med vita kläder och hela rummet var som lysande; ”Hej Josef, jag kommer från Gud och jag vill prata med dig om Maria din blivande fru.” ”Det är inte min blivande fru,” sade Josef, ”Jag skall ge henne ett skiljebrev”. Det gjorde ont att bara säga orden och själva tanken på att leva utan Maria var som om någon stuckit en kniv i honom.

”Var inte rädd för att ta henne till fru”, sa mannen. ”Det är precis som hon sagt dig”. Hjärtat tog ett skutt i Josefs bröst och han bara visste att det som mannen sade var sant.

När morgonen kom rusade Josef hem till Maria. ”Maria, Jag älskar dig och vi skall gifta oss. Mannen kom till mig också och han sa att jag skulle ta hand om dig och barnet.

Flera månader senare står Josef där i stallet och håller den nyfödde Jesus i famnen. Han tittar på Jesus och säger; ”Utan en uppenbarelse från himlen hade jag inte haft dig i mitt liv och inte heller haft det liv som Gud hade tänkt för mig.”

Med önskan om en Välsignad Jul & Nyårshelg!