Jer 17:14 Hela mig, Herre, så blir jag helad.
Fräls mig, så blir jag frälst.
Ty du är min lovsång.

Berättelsen om Jeremia är inte en berättelse om stor glädje och härlig framgång för vare sig honom eller för Guds rike. Han levde i en tid av moraliskt och andligt förfall, samtidigt som landet var krossat av fiendehärar. Han fick se Jerusalem förstöras och han levde sina sista år landsförvisad till Egypten. Han anses också vara författare till Klagovisorna.

Men mitt i all bedrövelse och sorg som Jeremia fick uppleva så är det tydligt att han aldrig sviktade i sin tro och tillit till Herren. För honom var Gud och Hans löften självklara, och det var också kanske därför han kände sådan stor sorg över tillståndet i landet.

Du och jag kan också gå genom hårda tider ibland, du och jag kan också ibland se på landet vi bor i och tänka att det står illa till. Om det är så, låt oss likt Jeremia vända oss till Gud med vår bön, låt oss förtrösta på Herren.

Men låt oss också komma ihåg något som Jeremia inte hade, nämligen gemenskapen i församlingen. Jeremia stod oftast väldigt ensam.

Låt oss tillsammans be Jeremias bön från kapitel 17 och vers 14, låt oss tillsammans be om helande och räddning. Och låt oss tillsammans göra Herren till vår lovsång. Det är så vår situation förändras och det är så vårt land förvandlas, när du och jag kommer samman och lovsjunger Gud.

Psaltarpsalm 22 och vers 23 säger:"Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig."  Vers 26-27 i samma psalm säger "Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom. 27 De ödmjuka skall äta och bli mätta,de som söker Herren skall lova honom. Era hjärtan skall leva för evigt."

Guds välsignelse önskar jag dig inför hösten.

Din pastor Mikael